Med båda fötterna stadigt på jorden.

Dags för att summmera veckan som gått. syftet med veckan har varit att få ihop en performence utifrån de materialet vi hade innan. Tidigt i veckan hade vi en sorts övertro att allt skulle vara med men beslutet togs att less is more och en del utav det vi hade gjort innan tappade meningen i det nya sammanhanget.


Bengt tog en sväng förbi för att se hur det gick för oss. Vi gav vår performence ett namn, demokratiskt vald i klassisk röstning. Ett namn jag för tillfället inte riktigt kommer ihåg för jag kunde inte riktigt förstå det. hjälp mig nu om jag har fel. - Undertryckt uttryck

Tänker vara brutalt ärlig här och reflektera lite över min egna process (som fortfarande är i full gång.) Jag har svårt att vara kreativ och släppa lös min fantasi i den här situationen. Ofta kastar jag mig in i saker med huvudet före och är inte rädd för att göra bort mig. Varför är det anorlunda den här gången? Jag tror att det beror på att jag har svårt att luta mig tillbaka och släppa lös tankarna med personer som jag inte riktigt känner. Tidigare, i liknande situationer har jag fått "god" tid att lära känna mina samarbetspartners innan arbetet mot en "produkt" satts igång. Nu är det istället själva processen som har fört oss närmre.

Såg Tim Burtons Alice i underlandet. Är man ett Burton-fan som jag så ska man verkligen se den. Alice i underlandet är ett perfekt bevis på hur skruvad fantasi kan vara och hur underbart resultatet kan bli. Hade gett vad som helst för att fått vara en fluga på väggen när Lewis Caroll skrev boken.

Tänkte avsluta med ett citat från filmen.

Hattmakaren frågar Alice om han har blivit galen. Alice svarar

-I'm afraid so. You're entirely bonkers. But I'll tell you a secret. All the best people are.


.