Väntan.

Borde skriva mer om mitt samhälle och lägga upp bilder på de men av lathet får de göras ihelgen. Idag satte preformence-planeringen igång. Kan inte säga något om själva slutprodukten men processen har gått hiskeligt bra. Vi kompleterar varandra väldigt bra. Jag dönar på i 120, jag är en person som saknar mellanläge, speciellt när det kommer till att vara kreativ och skapa. Har ni inte märkt detta än kommer ni snart att göra det. När jag känner för något känner jag väldigt starkt och jag räknar blint med att alla brinner lika starkt och tänker likadant som jag, vilket folk inte gör. Tro de lr ej ;) Hur som helst så behöver jag människor som bromsar (i bra mening) och får mig att stanna upp genom att ställa frågor som -varför? och -hur tänker du nu?

Till gruppen- (ni andra kommer förstå efter tisdag) Jag fick vänta på spårvagnen i 10 min efter vårat möte. försökte in i de längsta att behärska mig och inte göra något åt min väntan. Jag försökte hålla ut. Jag misslyckades totalt.. Jag hoppas att eran förmåga att ha tålamod att inte göra något åt eran väntan smittar av sig på mig.

Jag börjar samla på mig kunskap om sokratiska frågor och jag upplevde att de under dagen har kommit upp massa material till sokratiska samtal och jag hoppas att vi får öva mer på detta. Så att man verkligen förstår och vågar släppa rinken och ge sig ut på den sokratiska isen.

Ha en trevlig helg!

Tid är liv.

I samma sekund som Katti bad oss att välja en bok eller film som kunde representera vårt samhälle visst jag direkt vilken jag skulle välja. Första gången jag kom i kontakt med Micheal Endes MOMO eller kampen om tiden var i i grundskolan då masthuggsteatern hade satt upp den. Detta är fortfarande efter rätt många teaterföreställningar mitt starkaste teaterminne och de som gjorde att jag kom att älska teaterns galna och underbara värld. När jag några år efter råkade på boken om MOMO läste jag den med helt andra ögon och har kommit att betyda väldigt mycke för mig.

Kortfattat (för er som inte var där) handlar boken om den föräldralösa flickan Momo som kommer till en stad där hon charmar såväl vuxna som barnen med hennes förmåga att lyssna. En dag kommer de gråa männen till staden och får de vuxna att öppna konton där de sätter in sparad tid. Men den sparade tiden går egentligen till de gråa männen och inte alls något man kan ta ut sen i framtiden.

" Ingen människa tycktes inse att det i själva verket var något helt annat man sparade på, när man trodde att man sparade tid. Ingen ville erkänna att hans eller hennes liv hela tiden bara blev fattigare och enformigare och tristare och kallare. Men barnen fick däremot känna av den saken, hur tydligt som helst, för numera var det ju ingen som hade tid med dem heller. Men tid är liv. Och livet bor i hjärtat. Och ju mer människorna sparade in på detta, dess fattigare blev de." (sid 87 ur Momo eller kampen om tiden.)

Boken passar in var somhelst när som helst och till vem som helst.

Närvarande men ändå inte där..

Nu har första veckan på Gestaltningen gått och på många sätt har jag inte lämnat förvirringstadiet men för en gångs skull tycker inte jag att det är speciellt jobbigt. Vårat klassrum ser just nu ut som New yorks tunnelbanesystem med den färgglada tejpen som korsar varandra över hela rummet och sammanlänkar våra samhällen. Mitt samhälle bygger på "skådespel", "erfarenheter" och "det var en gång.." När jag skulle börja välja ut saker och börja bygga på mitt samhälle blev det någon slags skapelseberättelse ur ett vygotskij perspektiv. Att bygga samhällen med skräp är ju något som jag är övertygad fungerar med barn i alla åldrar. Kanske hade man istället valt för de riktigt små barnen att be dem bygga sitt drömhem eller en drömstad.

Var gällande de sokratiska samtalen känner jag att jag måste nog få vara med om detta några gånger till för att kunna uttala mig om.

Ha en trevlig helg!

Lets give it a go.

Igår höll B en underbar föreläsning. Det fina med hans förläsningar är att han får en att tänka efter. När han pratade om änglar kom jag att tänka på en text/berättelse som han lät oss läsa i skapande. Kommer inte ihåg den så noga och dessvärre inte vad den heter. Handlar om en liten flicka som föds med vingar. och hennes föräldrar övervägar om de ska ta bort dem eller inte. Kom ihåg att jag blev väldigt berörd av berättelsen även om jag inte kommer ihåg detaljerna. Det finns många barn som blir vingklippta på sin fantasi och kreativitet och det är väl därför vi finns till. Att uppmuntra vingarna alltså..

Nu står vi inför en gestaltning med inriktning bild. En inriktning jag inte känner mig ett dugg trygg i men ska ändå kasta mig ut och testa mina vingar. Det fina med estetiska uttryckssätten är att det inte gör så mycket om saker går fel. blir oftast mer intressant och äkta då.